emelietakeschina.blogg.se

Att flytta till Kina är en relativt stor sak, särskilt med tanke på att jag kommer ha bott här i över 10 månader. Det finns olika slags toppar och dalar när man flyttar till ett annat land, och inte vilket som helst. Att flytta till Kina är inte som att flytta till USA, där kulturen, maten och människorna inte är så långt ifrån de svenska. Men i Kina är allt en kultur shock. Tänk då jag som inte åkte hem under det långa lovet vi hade som några valde. Dock fick jag "Kina-Break" när vi reste runt i Asien, men det var ju som sagt, fortfarande Asien.

 

Så, att flytta hit kräver mycket anpassning och jag tycker personligen att jag har anpassat mig rätt mycket här. Jag är glad att jag fick börja mitt Kina år i Jinan, den staden är ju så olik Shanghai, visst det är tuffare där med tanke på att väldigt få kan engelska, vi bodde ganska långt från centrum och där vi befann oss (utanför centrum) fanns i princip ingen internationell mat. Men det härdade oss, i alla fall mig. Jag blev väldigt chockad när jag kom till Shanghai och mina svenska klasskompisar berättade att dem bara hade ätit kinesisk mat kanske 1 eller 2 gånger (utanför skolan), lite synd enligt min mening. Men det är ju bara skillnaden helt enkelt med att bo i så olika städer, sen kanske om jag hade bott här från början hade jag nog ätit mer kinesiskt ändå, det gör jag ju nu när jag bor här.

 

Okej så tillbaka till ämnet, det är väldigt mycket man måste anpassa sig till och alla är vi olika, men jag som person har anpassat mig rätt mycket och försökt förstå och lära mig så mycket som möjligt om kulturen och acceptera att saker är väldigt olika från väst-världen. Men, men men men, som västerlänning är det ändå svårt att anpassa sig helt, förstå och acceptera allt med beteende (kulturen) i Kina helt och hållet. Vissa steg kommer man bara inte förbi. Det jag ville säga med att vara här i nästan ett år utan ett break är tufft, jag ångrar dock verkligen inte att jag inte åkte hem - Asien resan i en månad var helt fantastisk.

 

Jag känner nu att efter nästan 10 månader att jag är redo att åka hem, andas lite och få en paus från Kina. Jag har märkt att jag själv de senaste veckorna är mer irriterad över hur vissa kineser beter sig, och hur saker och ting fungerar här, detta är något jag också stör mig på hos mig själv - jag vill inte vara en sån jobbig västerlänning som klagar på allt hela tiden och tycker allt är konstigt och stör mig, men samtidigt är det ganska förståeligt, jag har absolut inte varit den västerlänningen fram tills nu. Detta är något jag diskuterat med andra utlänningar här som varit i Kina både lika länge som mig eller ännu längre - så är fallet, man behöver en liten break från Kina (det är ju trots allt så olikt Sverige som bara den) och att jag känner som jag gör just nu är inget ovanligt, jag är ju bara en människa. Trots detta älskar jag Kina, och jag har bestämt mig för att komma tillbaka hit förhoppningsvis så fort jag är färdig med min utbildning i Sverige som jag har 1 år kvar på. Men då vet jag även hur det fungerar, efter ca 6 månader packar jag en väska för att åka tillbaka till Sverige på besök, sen kommer jag tillbaka till Kina igen. Bli inte skrämda nu när jag säger detta, jag rekomenderar absolut att ta det långa lovet man har i februari till att resa runt i Asien istället för att åka hem till Sverige, men att sista veckorna i Kina kan kännas lite mycket, det är dock värt det.

 

Det finns en rätt bra sida på nätet som heter Lost Laowai (Förvirrad Utlänning), jag såg en video på den sidan angående dalar och toppar med att bo utomlands (Kina), och jag kan hålla med rätt mycket. Dock känner jag att det gått rätt smidigt hela tiden jag varit här, mest har det varit toppar för mig, men visst till exempel under jul, då var det en nedförsbacke, saknade min familj något otroligt då. Inte för att vara okänslig så har resten av tiden varit jätte bra! Visst saknar jag alla hemma, men inte något jag går ner mig för eller grubblar över dag ut och in, Kina är fantastiskt, man har alltid något att göra och man träffar nya människor hela tiden vilket gör att tiden går rätt fort och man har allmänt en trevlig tid. Nu är det 24 dagar kvar tills jag åker hem, bitterljuvt, jag ska ta tillvara på denna sista tiden och försöka att bita ihop när jag känner för att knuffa kineserna lite lätt (eller hårt) när jag går av tunnelbanan eller krigar mig fram i mataffären.